pedallin segling

Vi kom fram till Skagen i natt vid tretiden, efter 3 1/2 dygns färd från Thurso. Stormen som fortfarande riste i riggen och ryckte i tamparna i hamn på tisdagsmorgonen avtog snabbt och vi avgick i sol och c:à 10 m/s vid 15-tiden. Råden om bästa vägen genom Pentland Firth var många, men det viktigaste att få medström igenom. Avfärdstiden var vald efter detta och stämde bra. Runt Dunnet Head var sjögången helt bisarr med branta vågor hit och dit. Längre in i sundet la sig sjön men vi passerade genom många ”straits” med kokande vatten. Medströmmen var nog upp emot 10 knop så vi åkte som på ett bananskal genom sundet. Vid mynningen mot Nordsjön ligger en fyrplats på en liten ö. Man anropade oss därifrån och tyckte att vi gick litet för nära med tanke på rådande ström. Härligt med vakande mänskliga ögon! Detta är ju helt bortrationaliserat hemma i Sverige numera. Väl igenom hade vi ett par dygn med stadig bekväm medvind med utspirade försegel, wing-on-wing. På vägen måste man vika av litet söderut förbi Norges Sydspets. Där fick vi betala igen medströmmen i Pentland Firth, då vi hade c:a tre knops motström i ett helt dygn. Och ingen vind! Tvärnit!
Väl inne i Skagerack strålande solig stilla dag med bekvämt däcksliv ombord.

Nu förtöjda i Skagen. Jag och Magnus kliver av här. Jennifer fortsätter runt Sverige till Sandhamn och Stockholm med litet inlagda stopp. Middag i Helsingborg, skördefest i Bornholm m.m.
Jag skriver en sista blogg nästa helg när båten nått Stockholm. Möter kanske upp i Sandhamn med motorbåt från Husarö.
Tack för de fantastiska 7 veckorna ombord!
Ingmar skrev

Stormen har dragit förbi och vi är i startgroparna för att ge oss av mot Skagen. Vi har haft sköna stillsamma dagar här i Scotland. Tempot både på oss och på omgivningen är befriande lågt. Lasse har

suttit mycket vid datorn och börjat inpassa sig i kommande landtillvaro över vintern. Har mailet ”alla” båtklubbar i Sverige med erbjudande om föredrag, info, bildvisning. Han börjar också orientera sig i IT-djungeln hemma med iphones, paddor, Pc eller Apple, bil etc. Många landfrågor tränger på.
Jag och Janne har strosat i grannskapet, ”snackat balja” och ”softat”.

I går städade vi ur båten, åkte ”till stan” och lämnade tvätt hos charmig kvinna. Född i Rodesia som det hette på den tiden. Hon frågade om vi kände till Francis Chichester. Om vi gör!! Det var hennes mamma som fick honom på fötter efter att han kraschat med Gipsy Moth I, ett flygplan. Hon lärde honom segla! Sen är han den förste som seglat jorden runt ensam non stop, med sin Gipsy Moth 2. Vad säger man ?

På kvällen anlände den nya besättningen. Far och son Jan och Magnus. Paret Linnea och Kent. Linnea har seglat med Lasse tidigare i Turkiet. Middag ombord och ”get to know each other”. Vi ska ju ändå guppa i denna lilla värld över Nordsjön tillsammans. För mig är det många extraordinära saker som Lasse åstadkommer på sin Jennifer. Bl.a. att plocka ombord människor som han aldrig träffat och som aldrig träffat varandra på ett trångt utrymme som rör sig hela tiden, och på mindre än ett dygn göra en duglig segelbesättning av dem, som ska segla över illa beryktade vatten i slutet av september. Snacka om naturbegåvning på teambuilding!

Nog snackat, nu drar vi mot Skagen.
Ingmar skrev.

Vi angjorde hamnen i Thurso klockan 03 i natt. Har nu sovit litet, orienterat oss litet och det börjar lida mot eftermiddag på lördagen. Thurso är en liten stad med c:a 9000 invånare uppe på nordöstra hörnet av ”fastlandet”. Vi gled in i natten i hamnen som ligger några kilometer väster om själva staden, i en by som heter Scrabster. Plötsligt är man i en annan kultur, annat språk, andra människor. Allt är väldigt brittiskt. Vänliga människor, ganska skräpig och oestetisk miljö, men som sagt var ”very brittish”, eller ”very scottish” i ordets bästa bemärkelse. Staden har tidigare varit ett fiskesamhälle, men då man anlagt ett kärnkraftverk i närheten har den utökats med ganska många nya invånare.
Jag själv fortsätter bara att förundras över att få vara med på denna resa!! Knappa 2 dygns segling från Torshamn på Färöarna i fina seglingsvindar, dvs c:a 10 sekundmeter halvvind ( alltså rakt från sidan) med god gång i båten. Kväll, natt och morgon på havet. Förbi Orkneyöarna i lä åt babord och in i bukten där Thurso ligger på efternatten. Hamnen har mänskliga ögon på natten och en vänlig, rundlagd herre möter upp, tar med sig Lasse skeppare till hamnkontoret för inklarering med alla besättningsmedlemmars pass. Småprat och information om det mesta. En ”ankardramm” i salongen på Jennifer innan kojning och skön sömn. Detta är paradiset för en sjöromantiker som jag.
Vi inväntar nu en storm som ska dra förbi sö-må. PO, Ludwig och Ingrid lämnar också båten nu och 4 nya besättningsmedlemmar mönstrar på måndag eller tisdag. Innan dess båtstädning, tvätt, småreparationer, bunkring av mat och vatten, sightseeing etc.
Farvattnen här runt norra Skottland och Orkneyöarna är illa beryktade på grund av mycket blåst och stora tidvattenskillnader som skapar mycket strömmar. Pentland Firth är sundet mellan fastlandet och Orkneyöarna. Där går tidvattenströmmarna upp till 10 knop. Ger man sig in där med ström från ett håll och stark vind från det andra blir sjögången ”katastrofal”. På tisdag eftermiddag när vi avgår i efterdyningarna av den annalkande stormen ska vi alltså passa in ordentligt att ha både vind och ström med oss. Det kommer att gå undan!!

Varje morgon laddar Lasse hem en GRIB fil med vindutsikter för kommande fem dygn. Mer spännande än DN! Pilar visar vindriktning och antal ”pinnar” visar vindstyrka i knop. En pinne är 10 knop. Fem pinnar är alltså storm. När hela kartan ser ut som tandläkarreklam med tandborstar på varje pil är det bra att befinna sig i hamn. Konstigare är det inte!

Lasse, Janne och jag scoutade runt i staden i dag på eftermiddagen i jakt på slang till värmesystemet, bankomat, tvättinrättning, tidningar m.m. Lunch på sedvanligt trång, trevlig engelsk servering med förfärlig inredning. Lasse fick en riktigt smaskig överarbetad marängefterrätt. Detta är en kulinarisk huvudort!

Själv sitter jag ”som vanligt” på den lokala puben tvärs över kajen från Jennifer och använder gäst-internet till priset av en öl ( svår uppoffring!!). Nu väntar avsked till dom hemresande, litet middag och mycket sömn! Ny blogg innan avfärd på tisdag.
Ingmar skrev.

I förrgår, den 10 september gick vi för motor de 25 M till Thorshavn. Leende sommarväder i hamnen och staden full av tyskar då det var fotbollsmatch Färöarna-Tyskland på kvällen. Tyskland vann med 3-0. Förvånad?
Välmående idyllisk stad med mycket folkliv. Jag som trodde att vi skulle komma till några karga vindpinade öar med begränsad kontakt med omvärlden.
I går hyrde besättningen en bil och gav sig ut på sightseeing-tur på öarna. Lasse stannade ombord och mekade med värmesystemet som nu verkar funka perfekt. Det var ju ”en vanlig dag på jobbet” för honom.

Vägnätet är väldigt utbyggt med broar och tunnlar som förbinder även mycket avlägsna små byar med staden. Betagande vyer och diskussioner om ” var ska man bo”, ” hur ska man leva”, i sån här natur eller på Manhattan eller ständigt seglande etc. Slutgiltiga svar gavs inte!

Åter i staden och Lasses mekande framåt kvällen. Började förbereda dagens avsegling till Thurso, längst upp i nordost på ”fasta Skottland” 230 M bort. Goda vindar förutspådda, så vi bör vara framme under dagen lördag den 14 september.
Under kommande helg och början av nästa vecka beräknas ett djupt lågtryck med stormvindar passera från väst till öst, så vi får nog ligga still i hamn i Thurso några dagar.
Ny rapport när vi kommer fram till Skottland.
Ingmar skrev.

I dag på morgonen kom vi fram till Färöarna, närmare bestämt till Streimœys västsida, till en stad som heter Vestmanna med c:a 1000 invånare. Jan hade morgonvakten när ljuset kom på morgonen och land kunde siktas. Innan dess hade vi sett en fyr på en ö söder om inloppet i några timmar.

Seglingen från Vestmannaöarna blev lättsam med lagom vind från rätt håll, och de tre dygn det tog har runnit undan med vanliga rutiner. Man kanske inte älskar att bli väckt klockan tre på natten för att klä på sig fyra lager kläder, flytväst, mössa, vantar och ge sig upp i sittbrunnen för att avlösa de frusna kamraterna som suttit där i tre timmar. Men belöningen är att uppleva havet vid alla tidpunkter på dygnet. Stjärnhimlen, vind, småprat, kontemplation. Härligt att komma ner i värmen och den egna kojen igen efter några timmar.
Tyvärr valde Bobby att lämna båten alldeles innan avgång från Vestmannaöarna. Han hade uppenbarligen svårt med att förstå vad han givit sig in på, och fick litet panik inför kommande flera dygn till havs. Alla ledsna över att hans resa fick ett så snöpligt slut, men också medvetna om att det nog var bästa lösningen både för honom och för ”båten”. Så nu är vi en man kort ombord, men det funkar helbra ändå. God stämning och bra segling.
På väg in genom de relativt smala sund som leder till Vestmanna fick vi uppleva kraftiga tidvattenströmmar emot, där båten emellanåt stod helt still.

På kajen vid framkomst sedvanligt möte med hamnkapten, efter hand tullen för inklarering till detta nya land.
PO, Ludvig och Ingrid gav sig iväg på grott och fågelexkursion med turbåt i omgivningarna. Dom var entusiastiska över turen vid hemkomst.
Övriga, dvs Lasse, Ingmar och Janne besteg närmsta bergstopp, kollade på stan, ringde, mailade och bloggade.


Nu puttrar middagen i pentryt. GT (gin tonic för den oinvigde)
har runnit ner i den nöjda besättningens strupar och livet känns helt OK. I morgon går vi till huvudstaden Torshamn, 25 M, för att gå på lokal och träffa personer.
Ny blogg innan avfärd mot Skottland.
Ingmar skrev detta.

Vi har nu seglat ett dygn från Reykjavik. Först väst utmed halvön som slutar med Keflavik där flygplatsen ligger, sedan syd förbi ”udden” och sedan ostsydost (109 grader ) till Vestmannaöarna. Fantastisk dager och natt och morgon. Gynnsamma vindar och mycket behaglig segling med autopilot. Man kan åka ” parksoffa” på vakten. Bara hålla koll runtom med någorlunda täta intervaller. Mycket fiskefartyg ute. Ibland med redskap ute, ibland på väg in eller ut ur hamn.
Tyvärr blev Bobby sjösjuk tämligen omgående och frös så han skakade. Återigen kliver PO fram och visar sig ha en otroligt stor förmåga att peppa och vårda. Från Bobbys önskan att bara åka hem direkt snabbast möjligt, är han nu ute på promenad i Vestmannaöarna och kollar vulkankratrar med resten av besättningen. Själv har jag placerat mig på hamnkrogen och laddat hem dagens tidning och skriver blogg. PO har pysslat om Bobby, sett till att han fått i sig vätska, peppat honom mentalt, fått i honom litet näring etc., så nu är tankarna på omedelbar hemförd borta. Great!!
Den nya besättningen börjar hitta varandra. Samtal kring drömmar, varför väljer man att segla med Jennifer, vad vill man etc. etc. Sitter just och bloggar och pratar med Janne Malmberg, skepparns kompis och tandläkare. Han vill segla jorden runt, har en båt som klarar det, sen ska man få ihop allt annat med fru, barn och barnbarn.

Här på denna ö var det ett vulkanutbrott 1973 som gjorde att alla öbor måste evakueras under ganska dramatiska former. Utbrottet höll på i ett halvår och efterhand har man kunnat återvända. Nu en stor fiskehamn och 4500 invånare. På klipporna på utsidan mängder av lunnefåglar, precis som hemma på Stora Karlsö.
Vi ska nu äta litet soppa på hamnkrogen, därefter fortsatt färd mot Färöarna,c:a tre dygn. Mycket gynnsamma förhållanden just nu. Sol, plattläns, lagom vind 6-8 m/s. Vi hörs igen på Färöarna.
Ingmar skrev.

Vi har nu legat i Reykjavik i 3 dagar, förtöjda alldeles vid det nybyggda operahuset.

Vi har åkt en heldagstur i hyrd bil till olika attraktioner, fr.a har PO introducerat oss till Snorri Sturlason, en person som jag själv bara känt igen namnet på som en gammal trist gubbe med isländska sagor etc ( gäsp). Efter att ha sett musèet på platsen för hans boställe och fått sakkunnig guidning har faktiskt en ny värld öppnat sig. Wow!! Tack PO.

Det är besättningsbyte här i Reykjavik. Per och Dallas åkte hem till familjer och jobb i förrgår. Jag kommer att sakna dom mycket. I går lämnade Anki och Paula och fyra nya besättningsmedlemmar kom ombord på kvällen. Innan dess hann vi med en avspänd eftermiddag med några timmar inne i Harpa, som operahuset heter. Fantastisk arkitektur!

På kvällen bunkring tillsammans med nya besättningen. Skepparens tandläkare och nära vän Janne, Ingrid och Ludvig från Öckerö och Bobby (Robert) från North Carolina. Så nu blir det mycket svengelska ombord.

I dag avsegling mot Färöarna, 450 sjömil. Kommer dit på måndag eller tisdag. Passerar i morgon Vestmannaöarna och Surtsey i dagsljus. Spännande!!
Ny bloggning från Färöarna om vi hittar något nät.
Ingmar skrev

Vi var lite spända inför överseglingen till Island eftersom skepparen letade efter ett ”hål” i lågtrycken när vinden skulle vara gynnsam, dvs inte storm!! Alltså gav vi oss av ett dygn tidigare än planerat. I Prins Christians sund på natten var det extremt tätt med is…. Spännande slalom mellan isflak, klumpar och mindre berg i månens sken. Nu efter fem och ett halvt dygn i ständig rullning (blåmärken och blåtår) med vindar upp till 20 sekundmeter är vi äntligen på fast mark i Rejkjavik. Efter besök i Blå Lagunen skall vi i morgon avsluta med sightseeing på Island. Nu slutar resan för Paula, Anki, Dallas och Per som återvänder till vardagen. Ingmar o PO har emellertid inte fått nog och uppdaterar den här resebloggen från fler spännande mål.