pedallin segling

Precis när vi gick in till Grislehamn på söndagkvällen kom en ”kallvägg” från norr emot oss. Jag förstår att hela Sverige upplevt samma fenomen nu. Från sommarvärme, uppemot 30 grader, till nu mycket blygsamma 7-8 grader i luften och ungefär lika mycket i vattnet. Tyvärr har väderläget med ganska hård nord-vind nu etablerat sig för att stanna ett tag. På måndagen gick vi från Grisslehamn till Öregrund. Tom och öde stad vid denna årstid men vi letade upp några ”locals” att slänga käft med. Hamnvärden, c: 20 år som är fiskarson och tyckte att ”stå och dra torsknät på Ålands hav på vintern, i nio timmar, lägre kan man inte sjunka i tillvaron”! I societetshuset såg vi, genom fönstren på det i övrigt tomma huset, prästsonen som spankulerade runt bland borden och planerade för sin egen bröllopsfest den 10 juli. Överallt märker vi att folk livas upp av vårat gäng som är vetgiriga, kontaktsugna och nyfikna på Lasse som är ”världsberömd” i seglarvärlden.
Pinig natt med kuling hela natten som fortsätter nästa dag. Alla klär på sig alla kläder vi har plus flytvästar och livlinor. Motor + revad stor ut ur Öergrundsgrepen i kuling rätt i nosen. Sol och kallt. Vinden är som stålplåt men vi har gott skydd bakom Jennifers sprayhood och vindgardiner runt sittbrunnen. Tryggt och gott men kallt. Efter fyrön Björn halvvind in till lotsplatsen Bönan norr om Gävle. Oerhört inttresserad lokalbefolkning, och delar av besättningen åker med lotsbåt ut och hämtar en lots från ett fartyg. Härligt att få vara en del i det marina samhället.
I morgon väntar fortsatt stångning mot nordvinden. På fredag lunch senast ska vi vara i Sundsvall. Lasse ska hålla föredrag för tre båtklubbar i Sundsvall om sina resor, och vi andra hänger väl på och hoppas på litet gratismat. Man måste ta in sina ”fringe benefits” när är motvind och svinkallt.
I morgon fortsatt färd till Agön utanför Hudiksvall. Det är ett hårt liv!

Så har jag, Ingmar, åter glädjen att vara ombord på Jennifer. Nu är min fru Tina med för segling Stockholm-Luleå under två veckor. Även våra nära goda vänner Thomas och Karin Crepin, och skepparens flickvän Cecilia är med ombord. Det är bara i slutet av maj, men sommarvärme, litet vind, och när det blåser så kommer det från rätt håll. Plötsligt ute på vattnet i båt. Själen fortfarande kvar i arbete därhemma, men börjar komma i kapp. I kvällningen in i våröde Grisslehamn. Sol som värmer, 9 grader i vattnet, mycket glädje över att få uppleva detta med goda vänner. Lasse läser högt ur boken om Sophia som han seglade på för länge sen. Middag. Nu tandborstning, bloggande och god natt. I morgon slömorgon och segling till Öregrund. Kylig nordan väntar!

Ingmar har nu varit hemma i 3 veckor, Dallas och Per i 6. Vardagen har ”rullat in” med all sin möda men också med sina glädjeämnen och stimulans. Vi har bestämt att skriva varsitt litet ”slutord” och sedan stänga ner bloggen. Kanske får den bli ett ”häfte” eller en bok att spara för minnet för kommande studium när andan faller på.
Jag själv har haft nöjet att få segla med s/y Jennifer och Lasse ytterligare en helg här hemma i Stockholms skärgård. Som vanligt skönt liv ombord och levande debatt. Jag och Tina ( min fru alltså ) har också bokat in att segla upp utmed Norrlandskusten från Stockholm upp till Luleå under 2 veckor våren/sommaren 2014 (start 24 maj ).
Vad har jag då med mig från mina 7 veckor ombord. Svaret är : MASSOR!!!
-Att få vistas i det marina samhället med alla intryck i en totalt positiv miljö. Inte ett gnäll på 7 veckor!!
-Att få uppleva havet och himlen dygnet runt.
-Att få vara med människor ombord med diskussioner, tystnad, upplevelser, välmåga, ja allt!
-Att få längta hem till dom nära människorna hemma, men inte till jobb och frustration i snåriga sammanhang.
-Att få läsa, lyssna på, uppleva, musik, böcker, filmer i våra moderna elektroniska hjälpmedel. Rätt soft att ligga i kojen på natten och kolla en bra remsa i medhavd elektronisk manick med lurar i öronen. Mitt ute på havet!
-Att få diskutera sin rädsla för katastrofer på havet med Lasse och relatera det till hans tillit till S/y Jennifer och hans egen förmåga. ”Det är aldrig farligt, men det kan vara besvärligt. Och det här, det är bara litet besvärligt”, som Lasse sa en morgon på Labradorhavet när han satt och skrev på den senaste kommande boken, iförd filttofflor och mjukisbyxor vid nav-bordet. Det blåste då 20-21 m/s och spöregnade, rätt emot. En mer normal semesterseglare (dvs jag själv ) undrade just då om det inte var litet ” pyrt läge”. Men det var bara att bida tiden, efter ett dygn var det solsken, halvvind, pilotvalarna surfade i aktervågen och livet lekte. En inre resa för mig själv som heter duga!
-Att träffa min fru sedan 26 år som kom och hämtade mig i Skagen, och inse att jag är ungefär lika kär nu som då, för 26 år sen alltså. Kände mig som en finnig tonåring inför sin första date timmarna innan vi skulle ses. Blev vederbörligt häcklad av dom andra ombord, förstås.

Nog babblat. Morsning och good bye från Ingmar

Vi kom fram till Skagen i natt vid tretiden, efter 3 1/2 dygns färd från Thurso. Stormen som fortfarande riste i riggen och ryckte i tamparna i hamn på tisdagsmorgonen avtog snabbt och vi avgick i sol och c:à 10 m/s vid 15-tiden. Råden om bästa vägen genom Pentland Firth var många, men det viktigaste att få medström igenom. Avfärdstiden var vald efter detta och stämde bra. Runt Dunnet Head var sjögången helt bisarr med branta vågor hit och dit. Längre in i sundet la sig sjön men vi passerade genom många ”straits” med kokande vatten. Medströmmen var nog upp emot 10 knop så vi åkte som på ett bananskal genom sundet. Vid mynningen mot Nordsjön ligger en fyrplats på en liten ö. Man anropade oss därifrån och tyckte att vi gick litet för nära med tanke på rådande ström. Härligt med vakande mänskliga ögon! Detta är ju helt bortrationaliserat hemma i Sverige numera. Väl igenom hade vi ett par dygn med stadig bekväm medvind med utspirade försegel, wing-on-wing. På vägen måste man vika av litet söderut förbi Norges Sydspets. Där fick vi betala igen medströmmen i Pentland Firth, då vi hade c:a tre knops motström i ett helt dygn. Och ingen vind! Tvärnit!
Väl inne i Skagerack strålande solig stilla dag med bekvämt däcksliv ombord.

Nu förtöjda i Skagen. Jag och Magnus kliver av här. Jennifer fortsätter runt Sverige till Sandhamn och Stockholm med litet inlagda stopp. Middag i Helsingborg, skördefest i Bornholm m.m.
Jag skriver en sista blogg nästa helg när båten nått Stockholm. Möter kanske upp i Sandhamn med motorbåt från Husarö.
Tack för de fantastiska 7 veckorna ombord!
Ingmar skrev

Stormen har dragit förbi och vi är i startgroparna för att ge oss av mot Skagen. Vi har haft sköna stillsamma dagar här i Scotland. Tempot både på oss och på omgivningen är befriande lågt. Lasse har

suttit mycket vid datorn och börjat inpassa sig i kommande landtillvaro över vintern. Har mailet ”alla” båtklubbar i Sverige med erbjudande om föredrag, info, bildvisning. Han börjar också orientera sig i IT-djungeln hemma med iphones, paddor, Pc eller Apple, bil etc. Många landfrågor tränger på.
Jag och Janne har strosat i grannskapet, ”snackat balja” och ”softat”.

I går städade vi ur båten, åkte ”till stan” och lämnade tvätt hos charmig kvinna. Född i Rodesia som det hette på den tiden. Hon frågade om vi kände till Francis Chichester. Om vi gör!! Det var hennes mamma som fick honom på fötter efter att han kraschat med Gipsy Moth I, ett flygplan. Hon lärde honom segla! Sen är han den förste som seglat jorden runt ensam non stop, med sin Gipsy Moth 2. Vad säger man ?

På kvällen anlände den nya besättningen. Far och son Jan och Magnus. Paret Linnea och Kent. Linnea har seglat med Lasse tidigare i Turkiet. Middag ombord och ”get to know each other”. Vi ska ju ändå guppa i denna lilla värld över Nordsjön tillsammans. För mig är det många extraordinära saker som Lasse åstadkommer på sin Jennifer. Bl.a. att plocka ombord människor som han aldrig träffat och som aldrig träffat varandra på ett trångt utrymme som rör sig hela tiden, och på mindre än ett dygn göra en duglig segelbesättning av dem, som ska segla över illa beryktade vatten i slutet av september. Snacka om naturbegåvning på teambuilding!

Nog snackat, nu drar vi mot Skagen.
Ingmar skrev.

Vi angjorde hamnen i Thurso klockan 03 i natt. Har nu sovit litet, orienterat oss litet och det börjar lida mot eftermiddag på lördagen. Thurso är en liten stad med c:a 9000 invånare uppe på nordöstra hörnet av ”fastlandet”. Vi gled in i natten i hamnen som ligger några kilometer väster om själva staden, i en by som heter Scrabster. Plötsligt är man i en annan kultur, annat språk, andra människor. Allt är väldigt brittiskt. Vänliga människor, ganska skräpig och oestetisk miljö, men som sagt var ”very brittish”, eller ”very scottish” i ordets bästa bemärkelse. Staden har tidigare varit ett fiskesamhälle, men då man anlagt ett kärnkraftverk i närheten har den utökats med ganska många nya invånare.
Jag själv fortsätter bara att förundras över att få vara med på denna resa!! Knappa 2 dygns segling från Torshamn på Färöarna i fina seglingsvindar, dvs c:a 10 sekundmeter halvvind ( alltså rakt från sidan) med god gång i båten. Kväll, natt och morgon på havet. Förbi Orkneyöarna i lä åt babord och in i bukten där Thurso ligger på efternatten. Hamnen har mänskliga ögon på natten och en vänlig, rundlagd herre möter upp, tar med sig Lasse skeppare till hamnkontoret för inklarering med alla besättningsmedlemmars pass. Småprat och information om det mesta. En ”ankardramm” i salongen på Jennifer innan kojning och skön sömn. Detta är paradiset för en sjöromantiker som jag.
Vi inväntar nu en storm som ska dra förbi sö-må. PO, Ludwig och Ingrid lämnar också båten nu och 4 nya besättningsmedlemmar mönstrar på måndag eller tisdag. Innan dess båtstädning, tvätt, småreparationer, bunkring av mat och vatten, sightseeing etc.
Farvattnen här runt norra Skottland och Orkneyöarna är illa beryktade på grund av mycket blåst och stora tidvattenskillnader som skapar mycket strömmar. Pentland Firth är sundet mellan fastlandet och Orkneyöarna. Där går tidvattenströmmarna upp till 10 knop. Ger man sig in där med ström från ett håll och stark vind från det andra blir sjögången ”katastrofal”. På tisdag eftermiddag när vi avgår i efterdyningarna av den annalkande stormen ska vi alltså passa in ordentligt att ha både vind och ström med oss. Det kommer att gå undan!!

Varje morgon laddar Lasse hem en GRIB fil med vindutsikter för kommande fem dygn. Mer spännande än DN! Pilar visar vindriktning och antal ”pinnar” visar vindstyrka i knop. En pinne är 10 knop. Fem pinnar är alltså storm. När hela kartan ser ut som tandläkarreklam med tandborstar på varje pil är det bra att befinna sig i hamn. Konstigare är det inte!

Lasse, Janne och jag scoutade runt i staden i dag på eftermiddagen i jakt på slang till värmesystemet, bankomat, tvättinrättning, tidningar m.m. Lunch på sedvanligt trång, trevlig engelsk servering med förfärlig inredning. Lasse fick en riktigt smaskig överarbetad marängefterrätt. Detta är en kulinarisk huvudort!

Själv sitter jag ”som vanligt” på den lokala puben tvärs över kajen från Jennifer och använder gäst-internet till priset av en öl ( svår uppoffring!!). Nu väntar avsked till dom hemresande, litet middag och mycket sömn! Ny blogg innan avfärd på tisdag.
Ingmar skrev.

I förrgår, den 10 september gick vi för motor de 25 M till Thorshavn. Leende sommarväder i hamnen och staden full av tyskar då det var fotbollsmatch Färöarna-Tyskland på kvällen. Tyskland vann med 3-0. Förvånad?
Välmående idyllisk stad med mycket folkliv. Jag som trodde att vi skulle komma till några karga vindpinade öar med begränsad kontakt med omvärlden.
I går hyrde besättningen en bil och gav sig ut på sightseeing-tur på öarna. Lasse stannade ombord och mekade med värmesystemet som nu verkar funka perfekt. Det var ju ”en vanlig dag på jobbet” för honom.

Vägnätet är väldigt utbyggt med broar och tunnlar som förbinder även mycket avlägsna små byar med staden. Betagande vyer och diskussioner om ” var ska man bo”, ” hur ska man leva”, i sån här natur eller på Manhattan eller ständigt seglande etc. Slutgiltiga svar gavs inte!

Åter i staden och Lasses mekande framåt kvällen. Började förbereda dagens avsegling till Thurso, längst upp i nordost på ”fasta Skottland” 230 M bort. Goda vindar förutspådda, så vi bör vara framme under dagen lördag den 14 september.
Under kommande helg och början av nästa vecka beräknas ett djupt lågtryck med stormvindar passera från väst till öst, så vi får nog ligga still i hamn i Thurso några dagar.
Ny rapport när vi kommer fram till Skottland.
Ingmar skrev.

I dag på morgonen kom vi fram till Färöarna, närmare bestämt till Streimœys västsida, till en stad som heter Vestmanna med c:a 1000 invånare. Jan hade morgonvakten när ljuset kom på morgonen och land kunde siktas. Innan dess hade vi sett en fyr på en ö söder om inloppet i några timmar.

Seglingen från Vestmannaöarna blev lättsam med lagom vind från rätt håll, och de tre dygn det tog har runnit undan med vanliga rutiner. Man kanske inte älskar att bli väckt klockan tre på natten för att klä på sig fyra lager kläder, flytväst, mössa, vantar och ge sig upp i sittbrunnen för att avlösa de frusna kamraterna som suttit där i tre timmar. Men belöningen är att uppleva havet vid alla tidpunkter på dygnet. Stjärnhimlen, vind, småprat, kontemplation. Härligt att komma ner i värmen och den egna kojen igen efter några timmar.
Tyvärr valde Bobby att lämna båten alldeles innan avgång från Vestmannaöarna. Han hade uppenbarligen svårt med att förstå vad han givit sig in på, och fick litet panik inför kommande flera dygn till havs. Alla ledsna över att hans resa fick ett så snöpligt slut, men också medvetna om att det nog var bästa lösningen både för honom och för ”båten”. Så nu är vi en man kort ombord, men det funkar helbra ändå. God stämning och bra segling.
På väg in genom de relativt smala sund som leder till Vestmanna fick vi uppleva kraftiga tidvattenströmmar emot, där båten emellanåt stod helt still.

På kajen vid framkomst sedvanligt möte med hamnkapten, efter hand tullen för inklarering till detta nya land.
PO, Ludvig och Ingrid gav sig iväg på grott och fågelexkursion med turbåt i omgivningarna. Dom var entusiastiska över turen vid hemkomst.
Övriga, dvs Lasse, Ingmar och Janne besteg närmsta bergstopp, kollade på stan, ringde, mailade och bloggade.


Nu puttrar middagen i pentryt. GT (gin tonic för den oinvigde)
har runnit ner i den nöjda besättningens strupar och livet känns helt OK. I morgon går vi till huvudstaden Torshamn, 25 M, för att gå på lokal och träffa personer.
Ny blogg innan avfärd mot Skottland.
Ingmar skrev detta.

Vi har nu seglat ett dygn från Reykjavik. Först väst utmed halvön som slutar med Keflavik där flygplatsen ligger, sedan syd förbi ”udden” och sedan ostsydost (109 grader ) till Vestmannaöarna. Fantastisk dager och natt och morgon. Gynnsamma vindar och mycket behaglig segling med autopilot. Man kan åka ” parksoffa” på vakten. Bara hålla koll runtom med någorlunda täta intervaller. Mycket fiskefartyg ute. Ibland med redskap ute, ibland på väg in eller ut ur hamn.
Tyvärr blev Bobby sjösjuk tämligen omgående och frös så han skakade. Återigen kliver PO fram och visar sig ha en otroligt stor förmåga att peppa och vårda. Från Bobbys önskan att bara åka hem direkt snabbast möjligt, är han nu ute på promenad i Vestmannaöarna och kollar vulkankratrar med resten av besättningen. Själv har jag placerat mig på hamnkrogen och laddat hem dagens tidning och skriver blogg. PO har pysslat om Bobby, sett till att han fått i sig vätska, peppat honom mentalt, fått i honom litet näring etc., så nu är tankarna på omedelbar hemförd borta. Great!!
Den nya besättningen börjar hitta varandra. Samtal kring drömmar, varför väljer man att segla med Jennifer, vad vill man etc. etc. Sitter just och bloggar och pratar med Janne Malmberg, skepparns kompis och tandläkare. Han vill segla jorden runt, har en båt som klarar det, sen ska man få ihop allt annat med fru, barn och barnbarn.

Här på denna ö var det ett vulkanutbrott 1973 som gjorde att alla öbor måste evakueras under ganska dramatiska former. Utbrottet höll på i ett halvår och efterhand har man kunnat återvända. Nu en stor fiskehamn och 4500 invånare. På klipporna på utsidan mängder av lunnefåglar, precis som hemma på Stora Karlsö.
Vi ska nu äta litet soppa på hamnkrogen, därefter fortsatt färd mot Färöarna,c:a tre dygn. Mycket gynnsamma förhållanden just nu. Sol, plattläns, lagom vind 6-8 m/s. Vi hörs igen på Färöarna.
Ingmar skrev.

Vi har nu legat i Reykjavik i 3 dagar, förtöjda alldeles vid det nybyggda operahuset.

Vi har åkt en heldagstur i hyrd bil till olika attraktioner, fr.a har PO introducerat oss till Snorri Sturlason, en person som jag själv bara känt igen namnet på som en gammal trist gubbe med isländska sagor etc ( gäsp). Efter att ha sett musèet på platsen för hans boställe och fått sakkunnig guidning har faktiskt en ny värld öppnat sig. Wow!! Tack PO.

Det är besättningsbyte här i Reykjavik. Per och Dallas åkte hem till familjer och jobb i förrgår. Jag kommer att sakna dom mycket. I går lämnade Anki och Paula och fyra nya besättningsmedlemmar kom ombord på kvällen. Innan dess hann vi med en avspänd eftermiddag med några timmar inne i Harpa, som operahuset heter. Fantastisk arkitektur!

På kvällen bunkring tillsammans med nya besättningen. Skepparens tandläkare och nära vän Janne, Ingrid och Ludvig från Öckerö och Bobby (Robert) från North Carolina. Så nu blir det mycket svengelska ombord.

I dag avsegling mot Färöarna, 450 sjömil. Kommer dit på måndag eller tisdag. Passerar i morgon Vestmannaöarna och Surtsey i dagsljus. Spännande!!
Ny bloggning från Färöarna om vi hittar något nät.
Ingmar skrev